söndag 25 november 2007

Städdag

Idag ska Cassi åka till pappa. Hon har varit här i en och en halv vecka så det är väl inget konstigt med det egentligen, men det kommer att bli en låååång och ensam kväll. Det enda som är skönt med att hon åker är att det inte blir så stökigt. Därför ska jag städa, städa och städa idag så att det är fint här tills nästa gång hon kommer. Då kommer jag inte känna mig så ensam. I kväll ska jag SPA'a lite så att jag känner mig fin inför veckan också, då kommer jag inte heller känna mig så ensam. Men sen när det är dags att att lägga sig... då kommer jag vara alldeles ensam!

Som vanligt går jag omkring och tänker på Han. Undrar om jag någonsin kommer att få se denna vackra människa igen? Funderar på varför livet är så förbannat jobbigt att leva och vad meningen är med att jag inte kan få honom? Jag fantiserar och drömmer om honom så fort jag inte är sysselsatt av någonting. Ganska ofta med andra ord. Vad är meningen med att vara olyckligt kär? Nästan alla i min närhet har ett bra liv med kärlek och lycka, varför ska jag gå omkring i ett vakum och vara kär i nån som jag aldrig kommer att få? Kunde jag inte bara få gå omkring och vara singel och vara nöjd så? Det var ju liksom det som var meningen när jag separerade från min sambo. Jag vet inte om ödet tror att jag kommer gå tillbaka till mitt ex bara för att jag inte kan få någon annan, men det är nåt som är riktigt säkert: ALDRIG! Jag har äntligen tagit mig ur det mest destruktiva förhållandet som fanns på jorden så jag kommer never ever gå tillbaka till honom. Hur jävla olyckligt kär jag än kommer bli.

Nej, jag får gå omkring och se bra ut och inget mer. Jag är så trött på att höra att jag är snygg och så vidare när ingen ändå verkar tycka att min insida är ett dugg vacker. Jag försöker att vara en god människa som gör rätt för mig i alla avseenden men detta är ingenting som någon verkar tycka om. Kanske ska man vara ett stort ego som bara tänker på sig själv... Det kanske kommer nu när min självkänsla är på väg uppåt, vad vet jag? Eller så är jag helt enkelt inte en fin människa på insidan. Får börja analysera min personlighet tror jag minsann.

Inga kommentarer: