Jag flyttade från min sambo för tre och en halv veckor sen eftersom han kontrollerade mig, förstörde mina saker, inte lät mig leva på det sätt som jag vill leva, krävde saker utan att göra något själv och massa andra saker. Jag vet inte vad han lever i för fantasivärld men han verkar tro att jag är på nån jävla semesterresa eller nåt.
Första veckan hörde jag inte ett ljud ifrån honom, skönt tänkte jag. Sen ringde han någon gång ibland för att höra hur jag mår och vad jag gör... I helgen fick snubben psykbryt och skickade en miljon sms, ringde tiotusen gånger trots att jag bad honom att sluta. Jag fattar inte hur det står till i hans hjärna!?! Nu skriver han mess flera gånger om dagen och förklarar hur mycket han saknar mig etcetera etcetera. Jag blir fanimej galen!!!
Inte nog med det så är jag avpolleterad av någon annan som istället dissar mig. Det är ju egentligen inget konstigt eftersom han har tjej och jag hade väl egentligen inga förhoppningar. Men jag blir störd över att bli dissad. Säg tack och hej så står jag rak i ryggen och vinkar. Möjligtvis gråter jag en skvätt men jag fattar läget. Men att bli behandlad som luft är irriterande och jag blir bara på grinigt humör.
Jag kan tala om för ödet som verkar bestämma över mitt liv att jag ALDRIG kommer att flytta tillbaka till den där knäppgöken som jag slösat över 17 år av mitt liv på! Det spelar ingen roll hur många dissar jag kommer att få av andra snubbar, jag kommer ALDRIG SÅ LÄNGE JAG LEVER gå tillbaka till honom... Så låt mig bara få vara ifred från honom och låt mig få bli harmonisk och trygg istället! Jag skiter i om jag aldrig mer kommer att få någon kärlek, jag har fan klarat mig utan det i nästan hela mitt liv, så försök inte göra mig besviken bara för att jag ska gå tillbaka... Jag har varit med om tillräckligt med olycka i mitt liv så låt mig för i helvete bara få lite lugn och ro!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar