
Jag drog en rå idag innan jag stack till stan och sa till Han att han kunde ringa om han ville fika. Till svar fick jag att han skulle jobba över och kanske kunde ringa när han slutat, men han kunde inte lova nånting... Jag kunde redan från början sagt att han inte kommer att ringa och det var mer som ett skämt. Jag har insett att jag aldrig kommer att träffa honom och visst är det sorgligt, men jag kan inte gå under för det. Jag kan inte tvinga en annan människa att varken träffa mig eller vara nån typ av kompis.
Alldeles nyss ringde LEO som är i Riga och som fått nån typ av panikångest. Han ville fråga hur jag mår och om jag hatar honom?!? Mitt svar på frågan var att det borde du ju ringt och frågat får några veckor sen. Hur han fått mitt nummer kan man ju undra... Vi är i alla fall inte ovänner längre. Men jag vill inte att han ringer något mer och det sa jag. Skillnade mellan mig och vissa andra är att jag verkligen säger att jag inte vill höras eller träffas. Det har jag nu gjort 2 gånger på ett dygn. Men det är jag det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar