Aldrig hemmakväll

Efter att varit hos exsvärmor och exsvärfar så blev dottern och jag lite på g, Övertalade exet att han skulle följa med men han ville lämna bilen hemma först... Så jag och tonåringen åkte in till stan och sen kom telefonsamtalet. Just det där samtalet man inte har lust med när man sitter på krogen. Samtalet om hur mycket han ångrar sig och att han egentligen ville följa med, men eftersom han inte var på humör så avstod han. Det där samtalet som ska få mig att må dåligt och känna mig som en ond och elak människa.

Just därför lilla vän har jag ingen lust att vara tillsammans med dig!!! Just för att du aldrig kan göra nåt spontant! Just för att du hela tiden skyller på att jag är kall och på att du mår dåligt eftersom jag lämnat dig. Och indirekt så är det mitt fel att du mår dåligt. Hade jag stannat kvar så hade du varit världens toppenkille enligt dig. Men du, jag gick ifrån en människa som satt på en nedsläckt nedervånging! En kille som tappat alla sina kompisar och som aldrig ville hitta på något mer än att spela varannan låt på youtube i vardagsrummet på sin höjd. Någon som inte litade på mig, utan trodde att jag hela tiden var otrogen. En kille som smygsöp i sin ensamhet måndag till söndag. Att åka utanför Tyresös kartgränser var ingenting för dig, och om vi ska vara krassa, hur många gånger har du och jag varit utanför Tyresö och festat? Ärligt, 10 gånger på 18 år?!?! Alldeles för få gånger om du frågar mig!

Kära du, om du hade varit mer impulsiv, rolig, glad och inte hela tiden ville hålla dig och framförallt mig hemma så hade du kanske kanske haft en liten liten liten chans på mig. Men nu är det inte så, därför undrar jag varför du sitter och slösar min dyrbara tid på ett telefonsamtal? Du har redan förlorat mig, men ändå tycker du att det är för långt att åka till stan. Och det var därför min vän, som jag vägrade att hoppa in i bilen för jag visste att du ville umgås i radhuset som vi gjort sen 97. Därför tog jag bussen in till stan. För att jag visste att det där förbannade jävla samtalet skulle komma. Samtalet om att det är så förbannat synd om dig eftersom jag har lämnat dig. Samtalet om att du inte kan komma in till stan eftersom du mår så dåligt.

Om jag låter hård så får du tycka det. Jag är bara så trött på människor som kör samma rejs och tror att det fungerar efter en del katastrofår.

Till er som inte är han: Jag är ledsen för detta, men jag är så förbannat trött på en människa som inte förstår någonting! Någon som har fastnat i fotspåren som leder till helvetet. Någon som jag skulle vilja läste detta, men som aldrig kommer att få den här adressen. Någon som jag en gång älskade så fasansfullt mycket men som aldrig kommer bli en hund som kan lära sig sitta. Och som alltid kommer att skylla sina nederlag på andra. Tyvärr!