Många i min omgivning (inte den närmaste då) kanske tycker att jag är lite oseriös när dom hör hur jag pratar, ser hur jag beter mig och inte känner mig på riktigt. För det mesta bryr jag mig inte men ibland kommer det över mig som en tsunamivåg.
Jag kanske inte pluggade när jag var i tonåren och jag kanske inte har gjor allt rätt i mitt liv, jag gör fortfarande fel ibland. Just idag har jag ingen lust att gå in på min barndom men de senaste 20 åren har också format mig hur jag är idag.
Jag ska inte säga att jag varit olycklig under mina år med exet men under 2000-talet har det varit många problem. Respekten försvann någon gång på vägen och hade jag haft erfarenhet av detta så hade jag nog lämnat redan 2001. Men nu blev det inte så.
Vi har gjort varann så illa och jag har mått extremt dåligt i vissa perioder att jag inte ens fattar idag hur jag kunde komma tillbaka.Under alla år som jag har mått dåligt har jag ändå lagt 100% till min dotter efterom jag svor på att göra det när hon föddes. Och jag har lagt ner så mycket tid på förberedelse av skolarbete, läxläsning osv eftersom hon höll på att balla ur ordentligt under en tid. Människor som känner mig pratar fortfarande om hur mycket tid och kraft jag la ner för henne när hon var 12-15 år. Och det var ju inte så att jag fick något stöd från hennes pappa och även min sambo.
Hur som helst. Efter många års jävla skit så läser jag Mia Törnbloms bok "Självkänsla nu" och gör en plan. Om jag skaffar ett jobb utanför Proffice så tjänar jag mer pengar, om jag tjänar mer pengar så kan jag klara mig själv, om jag klarar mig själv kan jag flytta, om jag flyttar så slipper jag en människa som kontrollerar mig, om jag slipper en människa som kontrollerar mig kan jag kontrollerar mig själv osv. Därför bytte jag jobb och historien kan vi...
MEN! Då kommer ju mitt beteende in i bilden. Helt plötsligt kan jag göra vad jag vill utan att någon blir galen. Och det är inte det att jag är som en ungko på grönbete utan snarare en människa som kommit till den åldern at hon inte orkar slösa tid på onödiga saker. Om jag skulle få en dödsdom så skulle jag leva mitt liv som jag gör nu tror jag. Kanske ännu mer intensivt. Jag orkar inte slösa tid på saker som inte ger mig något, har ingen lust att spela några spel och framförallt så vill jag ha kul och njuta av livet! Vad är egentligen felet med det?
2 kommentarer:
Och det kunde lika gärna vara jag som skrev det där.
Vi kanske har en del gemensamt du och jag. Fast du ligger några år före gissar jag på. Men jag ska inte skaffa några talibaner om jag skulle ha turen att bli tokkär igen.
Skicka en kommentar