Var gick allt fel?

Det är knappt jag orkar skriva det här inlägget men jag är så förbannad att jag slår sönder något om jag inte får ur mig det här.

Jag har stöttat tonåringen i alla lägen, jag har berättat för henne vad som är bra att veta i livet och jag har tjatat hål i hjärnan på henne om vissa saker. Bland annat om sex. Om att oskyddad sex kan leda till tråkigheter. Såsom HIV, jävligt jobbiga könssjukdomar och ofrivillig graviditet.

För drygt ett år sedan kom bomben. En dag kom hon till mig och berättade att hon var med barn. Jag höll på att trilla baklänges men behöll lugnet och frågade hur hennes tankar gick. Hon ville göra abort. Hon hade beställt tid till dagen efter och ville att jag skulle följa med. Det blev akuta ändringar på jobbet och självklart följde jag med.

Det var det värsta jag har varit med om! Hon också. Hon gjorde en medicinsk abort vilket innebär att man kör upp tre tabletter i underlivet och efter ett tag får man någon typ av missfall som gör jävligt ont. Det enda jag ville då var att ta över smärtan och låta henne skonas. Hon spydde dessutom som en dåre vilket gjorde att hon hela tiden spydde upp smärtstillande tabletterna, vilket gjorde att hon inte hade någon smärtlindring.

Efter denna pärs fick hon P-piller och allt var frid och fröjd trots att jag fortfarande tycker att man ska använda kondom. Sen skaffade hon pojkvän och sen dess har jag inte oroat mig så mycket.

Men fröken gjorde slut med pojkvännen för ett par månader sen. Och igår träffade hon killen som var orsaken till aborten. Bra så.

För en stund sen textar hon mig och frågar om vi kan mötas vid apoteket och eftersom jag bestämt mig för att inte gå utanför dörren så sa jag nej. Då kryper det fram att hon måste ha ett Dagenefterpiller!!!!!! Vafaan är problemet?!?!

Jag gick bananas och säger att hon får fan sköta det där själv, det är dags att börja ta ansvar för sina handlingar. Jag tänker inte stå och betala för att min dotter VÄGRAR att lyssna på mina råd och tips gällande livet. Hon har pengar till Londonresan så hon får ta sig hem, hämta pengar, gå ner till apoteket och handla den där jävla tabletten själv!

Jag kanske låter som världens mest känslokalla mamma men jag är så förbannat trött på att fröken ska spela vuxen när hon uppenbarligen inte klarar av det. Kan jag få tips på hur man får sitt barn att ta ansvar?!? Jag har uppenbarligen misslyckats på den punkten. Och jag vet fan inte hur jag ska bete mig för att hon ska lära sig.